söndag 24 oktober 2010

Tårar...

...rinner på mina kinder när jag läser om detta.
En berättelse fylld med kärlek,
men med ett sorgligt slut...
Upplagd av kl.

8 kommentarer:

  1. Afrodite24 oktober 2010 kl. 20:13

    Underbart!!! <3
    Sv: Du är väl bara för gullig! =) Jag skulle älska att ha dig som granne! Du hade aldrig stört! Och du hade fått komma med latte så ofta du velat (älskar latte!)
    Kram godaste vännen! =)

    SvaraRadera
  2. Afrodite24 oktober 2010 kl. 20:21

    Forts. OCH jag hade gärna velat ha en kram och gärna hört dina hejarrop och ätit choklad...=) Just nu är det gott nog att du är förstående och peppande...(fast på ett alldeles för långt avstånd!) =)
    Kram igen! <3

    SvaraRadera
  3. anne24 oktober 2010 kl. 22:23

    Hm, bilden avslöjar verkligen att det är sorgligt...

    SvaraRadera
  4. Bara Jag24 oktober 2010 kl. 22:31

    Kärleken kan vara så vacker - och sorglig.... Kram!

    SvaraRadera
  5. gunsan24 oktober 2010 kl. 23:00

    Det är äkta kärlek.....finner inte ord.....
    kramizzzzz

    SvaraRadera
  6. Diana25 oktober 2010 kl. 04:06

    Gud, jag gråter nästan bara av att se bilden!

    Sv: Inga klädnypor än, men jag har ju några år att ta igen... ;)

    SvaraRadera
  7. Äppelblom25 oktober 2010 kl. 20:01

    Har kollat in ditt inlägg och jag blev också ledsen. Livet blir ibland inte vad man hoppats på.
    Tack för en fin blogg!

    SvaraRadera
  8. Lotta25 oktober 2010 kl. 21:18

    Tänk vad vissa måste gå igenom, en spirande kärlek som förbyts i förtvivlan och sorg.
    Tänder ett ljus för kärleken!
    Kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)