
Jag har inte bara smala handleder, jag har smala lungor också.
Sista biten på promenaden frågar jag maken om vi ska jogga. OBS!! J O G G A!!
Jogga du, säger han,
jag går lika fort som du joggar.Bah!! Jag börjar jogga och avståndet mellan oss ökar en, två, tre meter då han helt plötsligt börjar
S P R I N G A!!

Svisch så springer han förbi mig och jag hänger på!!??
Där
rusar vi som två
tok som ska springa 60 meter på 6 sekunder.
Efter en stund så stannar han, men inte jag inte!
Jag tänker att jag kör på i full fart till överst på den långa backen.
Jo, det var uppför dessutom!!
När jag har nått toppen och saktar ner i gåtakt

så känner jag att jag hur små lungor jag har.
Maken hinner i kapp mig och jag pressar fram några ord till mitt flåsande;
Vet du, jag är ganska övertygad om att jag fick ärr på mina lungor efter lunginflammationen den där gången…*Ps: Ni som är oroliga angående skylten, kan vara lugn. Vi bor inte i Järfälla kommun*