
Jag tror allting började när hon var tre år och fick ett hockeyspel av sin far…
En massa år senare, det var VM och spännande på TV:n.
Hennes Man, som är den lugne eftertänksamme av de två, fick säga till henne ibland när hon med stor inlevelse
stod och tittade på hockey matchen
- ”
Älskling nu skymmer du TV:n och jag ser ingenting”
När hon var höggravid och Foppa satte den numera berömda straffen i OS 1994 sa hennes kloka mor
- ”
Lugna ner dig gumman, så du inte föder här på golvet”
Åren gick och en kväll när hennes son skulle gå och lägga sig frågade han:
- ”
Mamma är det hockey på TV:n i kväll”?
- ”
Ja, det är det” Svarade hon glatt och såg fram emot matchen på TV:n
- ”
Åhhh, nej!!” Sa hennes son ”
jag som vill sova!!”- ”
Men älskling, du kan väl sova fast mamma ser på hockey?”
- ”
Näää för du bara tjoar och har dig”
Men mamman som var en klok mamma trots att hon är hockey tokig, gjorde sitt bästa för att sonen skulle somna sött, och tjoade tyst.
Nu är sonen äldre och ser matcherna tillsammans med sin kloka mor.
I lördags var det ljuv musik för mamman när hon läste lag uppställningen inför matchen.
Näslund, Foppa, Sundström. Mmmm….
- ”
Titta!! titta vilket ögongodis” sa hon till sonen.
Men allt är inte guld och gröna skogar.
Nä…nu är varje poäng såååå viktig och därför blev lördagens match riktigt svettigt för mamman. Riktigt jobbig faktiskt!!
Sonen fnissade åt henne när hon satt, stod, halvlåg, tjoade,gestikulerade, vågade inte titta, tittade och var bitvis väldigt nervös.
Det slutade i alla fall lyckligt, men hur det går i kväll….
ja det är en annan saga….