*Varning för ett långt, tråkigt, lite gnälligt inlägg*
Jag gillar att blogga och följa er, mina kära bloggvänner i er vardag. Men jag har haft allvarliga funderingar på att lägga ner bloggen eftersom tiden inte funnits.
Att jobba heltid och göra ett examensarbete har varit tufft. Hela tiden något som har legat över mig på fritiden. Visserligen hade jag kunnat tacka nej till vikariatet som erbjöds mig och då fått gjort exjobbet under praktiktiden. Nu valde jag att få jobba på mitt praktikställe och göra min rapport på fritiden. Ett val jag trots allt inte ångrar. Jag ställer (alltid) höga krav på mig själv och vill naturligtvis göra så bra som möjligt ifrån mig. Att jag ”klagar” här får jag lite dåligt samvete över. Jag har ju själv satt mig i den här situationen. Jag har ett jobb och valde att plugga bara för att komma ifrån ett tag och göra något annat. Den berömda bägaren höll på att rinna över. En omorganisation som bl.a. innebär varannanhelgs jobb, plus mersysslor och ännu mindre tid för dom vi verkligen är där för, gjorde att jag tappade arbetsglädjen.
Jag har arbetat som undersköterska inom åldringsvården i hela mitt liv och tycker att jag har ett viktigt och menigsfullt jobb. Jag älskar ”mina” pensionärer och den finaste komplimangen jag någonsin fått var av en man i 80-års åldern.
Han sa att jag har ”snälla händer”.
Under tiden jag studerat har jag fått en ny tjänst som innebär nattarbete. Jag har jobbat natt tidigare i omgångar och har trivts med det. Schemat är bra - färre helger och långa sammanhängande ledigheter. Det är med blandade känslor jag ställer mig frågan om jag ska stanna eller söka mig något annat, nu när jag snart är färdig inköpare.
Vad gäller exjobbet så håller jag äntligen på att knyta ihop säcken när det gäller min rapport.
Jag ser liksom ljuset i tunneln igen. Nu återstår att göra en PowerPoint presentation av det hela. I januari ska det presenteras för en massa människor plus att min lärare på skolan och en opponent ska bedöma mitt arbete.
Jag har lärt mig en massa och vad jag än bestämmer mig för, så har jag den här tiden i ”ryggsäcken”. Visst, det har varit hinder, jobbig att ta sig över, och redovisningsdagen ser jag väl inte fram emot så där jättemycket men jag har absolut inte ångrat att jag ”hoppade på båten” och som sagt, det är självförvållat och
"Har man slagit yxan i båten – får man ro som fan"!
Kram på er allesammans!
*
.bmp)
