I går var det ett märkligt väder. Det var strålande sol och en klarblå himmel, och i nästa sekund snöstorm.
Vädret igår speglade mina känslor.
Solen får stå för att du nu slipper lida, att du fick somna in lugnt och stilla i går kväll. Snöstormen får stå för min otroliga saknad efter dig, min fina fina pappa.
Det är en och en halv månad sen du och vi fick veta att du var allvarligt sjuk. Hoppet om att du skulle bli piggare och få komma hem ett tag, fanns förstås där, även om vi visste att det inte gick att bota. Nu blev det inte så. Du har kämpat och du har lidit, och vi med dig. Jag känner tacksamhet att din kamp är över, att du nu slipper lida. Det är precis som mamsen sa i går kväll när vi satt vid din sida
"Det är egoistiskt av oss, att vilja ha dig kvar"
Jag känner tacksamhet att jag fanns hos dig den sista tiden. Jag vet att du uppskattade det. Du sa det ofta. Du sa att jag valt rätt yrke då jag valt att jobba inom vården. Du har alltid varit bra på ge komplimanger. Du läste min blogg varje dag, du var min största "fan" och många var dom gånger då du berömde min blogg. Hade jag inte ett nytt inlägg på morgonen då du satt dig vid datorn, då fick jag höra det.
Din humor fanns där, in i det sista. Jag kommer aldrig att glömma lufttorkad skinka pappa. Eller hur du alltid, då man ställde två frågor, svarade ja. "Vill du att jag ska höja under huvudet eller vill du ligga så där"? "Ja"
"Vill du ha kaffe eller te"? "Ja"
När vårdpersonalen tog prover och frågade när du var född svarade du "en fredag"
Hur du alltid sa, med glimten i ögat, då det visade sig att du hade rätt om något "jag har ju aldrig haft fel förut"
Du sa ju några gånger i alla uppförsbackar som fanns där på slutet "det här går inte Carina" Du hade rätt. Så du kan säga det igen. Att du hade rätt, att du aldrig haft fel förut.
Jag älskar dig papsen ♥
.jpg)
.jpg)
.JPG)
.jpg)
.JPG)
.JPG)
.bmp)
