Gårdagen började med lite sovmorgon, långfrukost med mannen och sedan åkte vi in till stan. Gjorde lite ärenden, drack kaffe, åt en god lunch...
So far so good!
Gick för att köpa en ny mobil till mig (ja, nu har jag äntligen bestämt mig. Vad det blev får ni se senare)
Den skulle komma med leveransen dom skulle få senare på dagen.
Det var då, där någonstans, det började jäklas!
"Nä tyvärr… den kom inte med dagens varor"
"Kommer den i morgon? På måndag? Inom en vecka"?
"Jag kan inte lova… det vet man aldrig".
Nähä! Suck!
Åkte och handlade på en affär jag oftast blir irriterad när jag besöker (varför, det kan vi också ta en annan gång) Åkte dit ändå, för det var bra pris på några grejor jag skulle ha.
Hamnade i snigelkön (det finns bara sådana köer där) och framför mig stod en man som formligen stank urin!
Hade god lust att säga till honom att åka hem och duscha och byta kläder. Men jag hade inte hjärta att göra det.
Jag brukar vara vänlig mot pensionärer.
Väl hemma så var det bara att snabba sig med middagen för sonen (och mannen som är materialare) skulle på träning.
DÅ säger sonen att han ska ha med sig hembakat till skolan i morgon för dom ska sälja fika.
”Va? Hur länge har du vetat om det”?
”Eh… sen i måndags”.
Bit ihop bit ihop
”Ja men vad bra! Jag som har varit ledig sen i måndags, nu ska vi äta och sedan ska jag också på träning och”….
”Jag kan baka i kväll” säger sonen
Ja, det var ju gulligt av honom men… mammahjärtat…
tja ni fattar…
Sonen och mannen åker iväg. Jag slänger ihop en långpannekaka ( tack den som uppfann det) mellan tuggorna. Hellre det än att någon av oss ska stå och baka sent på kvällen.
Däremot lämnade jag disken till sonen.
Moahahaha...
Ja men wått dö häck!!
Glorian hamnar på sniskan
ganska ofta ibland!
Dagens kloka…
En ständig dans på rosor,
kan ge taggar i fötterna