lördag 28 december 2013

Årskrönika del 1

Natten till det nya året firade både Mr och jag på våra respektive jobb. Sonen var med en kompis och dottern var med några vänner i fjällen.
Året började som ett helt normalt år. Mr:s födelsedag, snöskottning, promenader i vinterlandskap, lite mera snöskottning (det var en snörik vinter) och...
...pang! I slutet på januari ett plötsligt besked om att min älskade pappa var allvarligt sjuk. 
Åh... nu rinner tårarna för fullt...
minns den tiden som var den värsta i mitt liv.
 
Den 4: februari skrev jag i min blogg:
"Idag är det internationella cancerdagen. Jäkla skitsjukdom"!!
Hela februari levdes som i en bubbla. Jag tillbringade den största delen på sjukhuset med pappa.
Det blev mars och sportlov och sonen åkte till fjällen på slalomläger och dottern åkte till London.
Vi andra var hos Papsen som blev allt svagare och på kvällen den 6:e somnade han in.
här skrev jag dagen efter.
Livet fortsatte... fast annorlunda.
 
Dottern fyllde 19 år den 6:april och på själva födelsedagen skrev hon högskoleprovet.
Den 10:e hade jag och Mr porslinsbröllopsdag. Den firade vi i Rom.
Vi hade några underbara dagar på tu man hand. Åt och drack gott, upplevde en massa fantastiska sevärdheter, njöt av varandra och av vädret som var strålande. Sol och värme alla dagar.
Väl hemma igen så blev det besiktning av bilen som Mr byggt under några år.
Den 25:e fick jag mig en första åktur i bilen, en AC-Cobra. 

13 kommentarer:

  1. Ditt år har alltså varit som livet självt. Ömsom berg och ömsom dalar. Hoppas det kommande blir mest toppar/toppen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Både glädje och sorg...
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Nu rinner mina tårar & håller med dj*la sjukdom :(
    Måste säga att bilden med era händer är så vacker,man blir rörd & berörd/Kram

    Pst...Fin bil såklart!

    SvaraRadera
  4. Alldeles rörd jag med! :-( Å kan inte annat än att hålla med om att det är en jäkla skitsjukdom!!!

    Många kramar ♥

    SvaraRadera
  5. Tänk att det gick så fort med din pappa! Det är ju både bra och dåligt, om man nu kan prata om bra, i sådana sammanhang.
    Sin pappa slutar man aldrig sakna, men sorgen avklingar så småningom.
    Jag kan fortfarande undra vad min pappa skulle tyckt om saker jag gör (han byggde ju ursprunget till det hus vi bor i...) och det är 45 år sedan han dog.

    Trevligt med årskrönika, jag tror att jag snor den idén...om det är OK?
    Mellandagskram, Monica

    SvaraRadera
  6. Det är en skitsjukdom. Min pappa dog i cancer på tok för ung och bara efter en kort sjukdomstid. Att mista en förälder tar oerhört på alla vis... Numera har jag lärt mig att leva med det för man gör det till slut.

    Så bra att det hände lite roliga saker hos dig också.

    Kram

    SvaraRadera
  7. Precis som livet är glädje och sorg.
    Att mista en anhörig blir alltid så tomt. När min papppa dog (också i denna skitsjukdom) så tänkte jag ofta efteråt att det här måste jag berätta för pappa...
    men sen kom jag på han fanns ju inte mera.

    Kram på dig.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  8. Ingen rolig start på 2013. :( Vad fort det gick för honom.
    Stora kramar till dig!
    Rom är underbart, vill dit där många gånger fler!

    SvaraRadera
  9. Hej där! Förstår att du fällt några tårar när du tittat tillbaka och tänkt på året som passerat, själv har jag inte orkat ännu, tror jag hoppar över 2013, var ändå ett år utan större höjdpunkter för min del. 2014 måste bli bättre!!! KRAM

    SvaraRadera
  10. En reflektion på året är bra. Sorgligt och förfärligt när nära och kära försvinner från jorden <3
    Sorgen försvinner aldrig - den finns men minnena av det roliga stunderna blir tydligare med tiden <3
    kram till dig
    Fia

    SvaraRadera
  11. Det är mycket som händer under ett år...
    Både roligt och sorgefyllt.

    Kram vännen.

    SvaraRadera
  12. Viktigt att sitta ner för en stunds eftertanke. Det känns som ett år springer förbi, och ändå hinner det hända massor! Både roliga och, tyvärr, sorgliga saker!
    Förstår du saknar din paps!
    Kram J

    SvaraRadera
  13. Tänk så fort ett år rinner iväg. När man sedan sitter och tänker tillbaka så har man hunnit med så mycket ändå. Minns så väl tiden med din pappa. Vi sörjde med dig, att mista sin far måste vara outhärdligt tung.
    Tur du har så mycket kärlek runt dig!

    Kramar

    SvaraRadera