söndag 24 oktober 2010

Tårar...

...rinner på mina kinder när jag läser om detta.
En berättelse fylld med kärlek,
men med ett sorgligt slut...

8 kommentarer:

  1. Underbart!!! <3
    Sv: Du är väl bara för gullig! =) Jag skulle älska att ha dig som granne! Du hade aldrig stört! Och du hade fått komma med latte så ofta du velat (älskar latte!)
    Kram godaste vännen! =)

    SvaraRadera
  2. Forts. OCH jag hade gärna velat ha en kram och gärna hört dina hejarrop och ätit choklad...=) Just nu är det gott nog att du är förstående och peppande...(fast på ett alldeles för långt avstånd!) =)
    Kram igen! <3

    SvaraRadera
  3. Hm, bilden avslöjar verkligen att det är sorgligt...

    SvaraRadera
  4. Kärleken kan vara så vacker - och sorglig.... Kram!

    SvaraRadera
  5. Det är äkta kärlek.....finner inte ord.....
    kramizzzzz

    SvaraRadera
  6. Gud, jag gråter nästan bara av att se bilden!

    Sv: Inga klädnypor än, men jag har ju några år att ta igen... ;)

    SvaraRadera
  7. Har kollat in ditt inlägg och jag blev också ledsen. Livet blir ibland inte vad man hoppats på.
    Tack för en fin blogg!

    SvaraRadera
  8. Tänk vad vissa måste gå igenom, en spirande kärlek som förbyts i förtvivlan och sorg.
    Tänder ett ljus för kärleken!
    Kram

    SvaraRadera