Idag sänder jag en tanke till Annika som följde med Estonia till havets botten.Och till alla de övriga också, även de som överlevde.
Det hemska minne som dom bär med sig resten av livet.
15 år har gått sedan denna katastrof, men för många är det säkert som igår...
.bmp)
Jag minns det som i går.
SvaraRaderaBara med några dagars mellanrum dog även min kompis kille i en bilolycka samtidigt som jag skulle glädjas med att jag väntade barn.
Tuff tid.
Kram på dig. Nu åker jag till jobbet.
Herre gud, är det så länge sedan? Jag minns att jag satt och broderade vid köksbordet och fattade inte varför de bara spelade sorgsen musik på radion. Sen hörde jag ju. Tragiskt. Och jag väntade också barn då.
SvaraRaderaDet var en tragisk olycka (finns det någon olycka som inte är tragisk???) Jag minns att jag inte förstod att olyckan var så stor som den var, förrän flera dagar efteråt.
SvaraRaderaKram
Susanne P
Hemskt, det känns som om det var igår. Kram
SvaraRadera