*Varning för ett långt, tråkigt, lite gnälligt inlägg*
Jag gillar att blogga och följa er, mina kära bloggvänner i er vardag. Men jag har haft allvarliga funderingar på att lägga ner bloggen eftersom tiden inte funnits.
Att jobba heltid och göra ett examensarbete har varit tufft. Hela tiden något som har legat över mig på fritiden. Visserligen hade jag kunnat tacka nej till vikariatet som erbjöds mig och då fått gjort exjobbet under praktiktiden. Nu valde jag att få jobba på mitt praktikställe och göra min rapport på fritiden. Ett val jag trots allt inte ångrar. Jag ställer (alltid) höga krav på mig själv och vill naturligtvis göra så bra som möjligt ifrån mig. Att jag ”klagar” här får jag lite dåligt samvete över. Jag har ju själv satt mig i den här situationen. Jag har ett jobb och valde att plugga bara för att komma ifrån ett tag och göra något annat. Den berömda bägaren höll på att rinna över. En omorganisation som bl.a. innebär varannanhelgs jobb, plus mersysslor och ännu mindre tid för dom vi verkligen är där för, gjorde att jag tappade arbetsglädjen.
Jag har arbetat som undersköterska inom åldringsvården i hela mitt liv och tycker att jag har ett viktigt och menigsfullt jobb. Jag älskar ”mina” pensionärer och den finaste komplimangen jag någonsin fått var av en man i 80-års åldern.
Han sa att jag har ”snälla händer”.
Under tiden jag studerat har jag fått en ny tjänst som innebär nattarbete. Jag har jobbat natt tidigare i omgångar och har trivts med det. Schemat är bra - färre helger och långa sammanhängande ledigheter. Det är med blandade känslor jag ställer mig frågan om jag ska stanna eller söka mig något annat, nu när jag snart är färdig inköpare.
Vad gäller exjobbet så håller jag äntligen på att knyta ihop säcken när det gäller min rapport.
Jag ser liksom ljuset i tunneln igen. Nu återstår att göra en PowerPoint presentation av det hela. I januari ska det presenteras för en massa människor plus att min lärare på skolan och en opponent ska bedöma mitt arbete.
Jag har lärt mig en massa och vad jag än bestämmer mig för, så har jag den här tiden i ”ryggsäcken”. Visst, det har varit hinder, jobbig att ta sig över, och redovisningsdagen ser jag väl inte fram emot så där jättemycket men jag har absolut inte ångrat att jag ”hoppade på båten” och som sagt, det är självförvållat och
"Har man slagit yxan i båten – får man ro som fan"!
Kram på er allesammans!
.bmp)
Ja, det får man även om det kan bli väldigt intensivt. Men du fixar det. Bloggen kan ju faktiskt vila några dagar....
SvaraRaderaDet är inte alla förunnat att ha ett jobb och som man också trivs med. Men jag kan förstå att tidvis så finns inte tiden till att ha en fritid...
SvaraRaderaSå jag önskar dej lycka till med allt jobb och redovisning och du Carina: har du hört talas om blobbpause!!!??
Du behöver inte släcka ner den för gott!
♥Kram på dej!!♥
Tror bestämt att vi sitter i samma båt!
SvaraRaderaJag kom också till ett läge när jag flyttade till Gävle som gjorde att jag kände att jag måste byta yrke. En händelse som utlöste det, ett beslut som varit krångligt. Var ju arbetslös men hankade mig fram på vik som jag till sist fick nog av. Nu går jag i skolan och har nästan orimliga krav på mig själv som du, jobbigt. Det där med bloggandet kommer i sista hand numera. Kommentarer har jag dtagit ner massor på, att gå igenom alla bloggar varje dag och skriva skulle ta ca 1½ timme och den tiden har jag inte. Har heller inte några krav på att andra måste skriva så fort de kikar in hos mig heller. Visst är kommentarer skoj men det är liksom inte hela grejen. Känn efter och ta ett beslut som känns rätt för dig, bloggandet ska inte kännas som ett tvång :)
Kram Carina
Inte ska du lägga ner bloggen! Jag förstår att den är ett stressmoment, man vill så mycket men tänk på att det faktiskt är du som ställer "inläggskraven" på dig själv. Jag fick mi en rätt bra bloggavvänjning i Kina och kan slappna av mer nu...
SvaraRaderaSom nattarbetare inom äldrevåden förstår jag att du funderar på att stanna kvar. Det är rätt så glassigt (om man jämför med dagen). Mindre stress, inte lika tungt, färre arbetstillfällen och bättre lön!
Första tanken när jag läste ditt inlägg,
SvaraRadera- Neeej, hon får inte sluta blogga! Egoistiskt. Ja, jag vet. Snälla, gör ett uppehåll istället. Länge om du så vill. Men sluta inte skriva.
Jag skulle sakna dina inlägg så himlans mycket!
Kramar till dig.
Jag säger som syrran men jag säger det på rätt sätt ;)
SvaraRaderaGör en bloGGpaus,inte sluta!
Kram på dig!
Nej Carina! sluta inte att blogga men ta en paus man behöver ju trots allt inte blogga varje dag utan nog kan den vila i några veckor om det skulle vara så.
SvaraRaderaPausa bloggen du och ha inte dåligt samvete för det!
Du behöver inte göra inlägg varje dag ju. Du är jätte duktig och jag förstår att det tagit på. Jag funderar på att sluta ibland med. Fast då får man en extra kick och fortsätter.
SvaraRaderaKramen
Du är så duktig och ambitiös! Men du får inte lägga ner bloggen, snälla!
SvaraRaderaPausa "gärna", men lägg inte ner!
Kram på dig!
Ja, jag kan inte annat än att hålla med alla ovanstående! Gör bara inlägg en gång i veckan eller så, när du känner för det!
SvaraRaderaMen dina inlägg är alltid så underfundiga och roliga, så jag vill helst inte vara utan dem...
Lycka till med vad du än bestämmer dig för!
Kram, Monica
Förstår dig! Jag håller me föregående skrivare, ta en paus gör ett inlägg bara bara när du har tid, känn ingen press.
SvaraRaderaÄven om vi kommentera hos dig så behöver du inte känna press på att svara.
Många kramar till dig!
fast bloggen behöver du väl inte lägga ner, jag tycker om att komma in här och läsa :)
SvaraRaderaha det gott vännen - kramar
Monica ovan säger precis exakt det jag också vill ha sagt. Bloggen skall ju heller inte vara ett tvång eller en börda, det skall ju ge något och man skall ha tid till den och allt det där.
SvaraRaderaJag hoppas du stannar kvar och så önskar jag lycka till med examensarbetet och dina belsut!
Storkram från Agneta
Jag håller med allt som skrivits!
SvaraRaderaKram♥
Ta en time-out med bloggen du. Det verkliga livet är trots allt viktigare än det här i cyberrymden! Kram!!
SvaraRaderaKlar att syrran skulle få rätta mej här idag...BLOGG eller BLOBB, det beror ju hur man vill uttala det! ;D
SvaraRaderaKram
Helt rätt det känns som man i bland inte hinner med något. Varken blogg, privatliv eller jobb men livet går trots allt vidare oavsett om man vill eller inte. Vissa dagar så känner man inte för att skriva något och tiden går... Sen känner man att man har något som man måste få skriva av sig. Själv startade jag blogga för det var ett sätt att skeiva sv sig för mig. Detta började när min älsta tös skulle flytta till London och bo hos sin fästman. Det var ju inte näst gårds precis och detta var stor hjälp för mig. För egentligen hade jag velat gapa och skrika ut min frustration. Har själv funderat på att ev bara skriva en till två gånger i veckan men får se vad som händer.
SvaraRaderaSköt om dig och många kramar
Lena
Får jag rösta, så tycker jag du ska tuta & köra. Nu har du en ny utbildning i bagaget - utnyttja det! Jag tror inte man ska fastna i samma arbete hela sin yrkeskarriär. Nu har du arbetat med äldre människor i så många år. Provar du inte att byta yrkesbana, så kommer du förmodligen alltid att fråga dej om du missade något.
SvaraRaderaProvar du - och saknar "dina gamlingar" så finns där ju alltid jobb inom äldrevården.
Å ena sidan.
Å andra sidan är det alltid något speciellt att arbeta med människor...
Oavsett vad du väljer: Lycka till!!
Tycker att du har valt o gjort alldeles rätt som "sadlade om" ett tag, tycker att det är riktigt starkt gjort av dig att fixa detta, känn dig stolt;))
SvaraRaderaKan faktiskt förstå vad den lille farbror sa til dig, kan tänka mig att du är omtyckt bland de äldre, men det är ju faktiskt du själv som ska känna vad du vill göra i framtiden.
Sen det där med att sluta blogga, ajjans på dig, ta gärna en paus, men sluta inte;))
Kramizzzz på dig duktiga Carina;))