Bubbla

Jag har arbetat som undersköterska i över 20 år.
Med den erfarenheten vågar jag påstå att jag är proffs på det jag gör.
Man blir trygg i den lilla bubbla man befinner sig i.

Nu har jag hamnat utanför den bubblan. Frivilligt visserligen, men ändå…
Jag läste in några ämnen på distans, gjorde högskole provet sökte en utbildning som är så långt ifrån vården som det går, fick klasskamrater, nya trevliga människor som jag lärt känna.
Nu gör jag min praktik, på en för mig helt främmande arbetsplats.
Där är dom jätte vänlig och trevlig på alla sätt, och dom tycker att jag är modig som vågat lämna min trygga bubbla.
Men det känns lite som jag hoppar utan fallskärm
Jag får kasta mig in i arbetsuppgifter som jag känner mig osäker på och som jag är långt ifrån proffs på. Det känns lite jobbigt när man är van att kunna.
Jag vet att jag är där för att lära, men ändå…
Men jag säger inte att jag ångrar, att jag började den här resan.
Tvärtom!! Jag tänker åka med tåget till slutstationen och förhoppningsvis fortsätta lära mig en massa nytt på resan, träffa nya människor, se nya saker och bli en erfarenhet rikare…

"Människan når inga nya oceaner om hon inte vågar släppa land ur sikte"